*

Hm,. Det började med känslor för en, sen försökte jag putta ut honom ur bilden, och då kom du. Som räddaren i nöden, nästan. Bara på fel sätt. Du sliter isär mig, och koncentrationen försvinner igen. Jag skulle bli den ''stora flickan'' som gjorde det smarta valet, men jag bytte bara person. Till en annan, helt omöjlig person att få. Och istället för extrema känslor för en, fick jag känslor för två. Jag kan i stort sätt inte se något fel på er, och minst på dig, faktiskt. Och det kvittar, för hur mycket jag än försöker intala mig själv, att, dig kommer jag aldrig nå, är det något som håller mig kvar. Du är som en magnet, en dragningskraft, och jag kan inte hoppa högt innan jag är tillbaka igen. Det, är som att, någon som du, är något jag borde hålla kvar. Samtidigt som något inom mig skriker åt mig, att detta är fel, och det är just det som skrämmer mig. Jag gillar dig, starkt. Och detta är något jag vill, och kan tänka mig satsa på. För du är helt underbar. Du gör mig glad, så sjukt förbannat lycklig, men jag vet inte hur. Det är kanske just det, att du är du. Jag saknar dig, och att höra din röst, det känns som att du är precis intill, trots att du är så långt ifrån. Men jag har tänkt på en sak, den förra killen, fick mig gråta, gång efter gång, men du, du har inte fått mig gråta en ända gång, och, du har fått mig le så många gånger. Jag får fjärilar i hela magen när jag tänker på dig. Jag har drömt om dig, någon gång, och då har det alltid slutat med att jag vaknar med ett leende på läpparna. Jag hatar mig själv för att jag är så feg, så förbannat feg. Jag vill så gärna spendera min tid med dig, men något tar emot. Kanske en rädsla för att bli sårad, eller tro för mycket. Men jag gillar dig, det gör jag verkligen..